Pojken som gick hemifrån

Bild: Katarina Strömgård

Han var åtta år när han gick hemifrån. Sedan dess har han gått. Från land till land. Under sin vandring tog han jobb, han vävde mattor och han bar sten. För två år sedan kom han till Sverige. Han fick tak över huvudet, skolgång, vänner, en god man. Pojken, som varken kunde läsa eller skriva när han kom, lärde sig ett nytt språk, lärde sig läsa och att skriva. Nu ska han utvisas. Till sin gode man säger han att nu finns det bara en utväg: självmordet. ”Jag kommer vara död innan jag kommer fram till min familj i södra Afghanistan. Och jag dör hellre i Sverige än i Afghanistan”. Han var åtta år när han gick hemifrån. Sedan dess har han gått. Jag önskar att vi hade kunnat ha vett att be honom stanna.

Text: Pär Sahlin
Bild: Katarina Strömgård

*

Detta inlägg är en del av kampanjen #låtdeungastanna som drivs av rörelsen Vi står inte ut. Nätverket ILA består av barnboksillustratörer och -författare som vill verka för barns och ungas rättigheter.

 

1 Comments on “Pojken som gick hemifrån”

  1. Tack käre son!
    Jag läste och grät.
    När pojken som gick hemifrån informerades om att han söka
    30 000SEK i sk resebidrag till Afghanistan svarade han.
    ” Är det för att betala min begravning?”