Om jag blivit en sten

Om jag blivit en sten
på stranden på Lesbos
kunde jag ha stannat kvar

För en sten hör hemma
där den hamnar i världen

Om jag blivit en sten
på stranden på Lesbos
hade ingen velat skicka mig tillbaka

För vem bryr sig om
vart en sten tar vägen?

Om jag blivit en sten
på stranden på Lesbos
hade jag inte varit vilse

För en sten hör hemma
där andra stenar är

Om jag blivit en sten
på stranden på Lesbos
hade ingen krävt någon förklaring

För en sten är bara en sten
bland andra stenar

Men en människa
är aldrig bara en människa

Text: Annelie Drewsen
Bild: Bengt-Erik Engholm

*

Figurerna på flykt kom till Bengt-Erik Engholm förra året och inspirerade senare Annelie Drewsen att skriva dikten ovan. Tillsammans gestaltar de situationen för ensamkommande barn och unga i Sverige idag. Bilden på stenarna är från Lesbos, en ö som många passerar på flykten till Europa.

Detta inlägg är en del av kampanjen #amnestinu som drivs av rörelsen Vi står inte ut. Nätverket ILA – I Lindgrens Anda står bakom kravet på amnesti för ensamkommande barn. Skriv under namninsamlingen för amnesti här!